Vi skulle skriva någon slags hälsorapport i skolan. Jag hatar sådant. Det är som att bädda för ångest.

Hur som helst...

Jag skrev givetvis om min diabetes och bifogade mina blodsockervärden. Det blev en lång text med mycket fakta. Jag hade väntat mig en reaktion från min lärare. Det fick jag inte. Det har jag inte fått på länge.

Det jag vill komma fram till är det verkar som om ju äldre personerna är, desto mindre reaktion visar de när man talar om sin diabetes. Barn reagerar på två sätt, och det ena sättet är negativt och det andra är frågande och ovetande.

Jag kan tänka mig att det här är ett aktuellt ämne för oss som går i skolan. Eller rättare sagt alla med diabetes som äter bland människor. Det kan man ju också göra i arbetslivet eller i en restaurang. Det jag syftar på är alltså att ta insulin och blodsocker i exempelvis matsalen.

När jag använde insulinsprutor, det var bara några veckor innan jullovet, drog jag mig för att ta dem bland alla runtomkring. Jag tog den på toaletten eller om de andra vid mitt bord var i väg för att hämta mat. Alla vet att jag har diabetes, men det är jobbigt när det kommer på tal. Det är säkert bara jag själv som tänker så. Att ta blodsocker tar lite mer plats och går inte att göra lika diskret som att sticka in en liten nål under bordet, därför avstår jag helt från att göra det med.

Om jag ska vara helt ärlig tycker jag faktiskt att det ser ohövlig ut att ta spruta inför andra och trycka fram blod i armen... Åh, vad jag hatar mig själv för att jag tycker så. Tänk att man kan tycka något samtidigt som man vet att det inte är en sund och rättvis tanke.

Jag vet att det finns de som säkert tycker att det ser lite läskigt ut och det är dels därför jag undviker och dels för att jag inte vill att diabetes ska komma på tal. Att man vill vara som andra och inte uppträda avvikande är inte något som växer bort med åldern, för det är så vi människor fungerar. Däremot tror jag att det går att öva bort tänkandet att det är fel att ta spruta inför andra.

Hur man ska gå tillväga är en annan och mer komplicerad fråga.   

Jag har fått en ny blodsockerapparat som jag ska kunna mäta ketoner med. Jag fick rådet att märka den nya apparaten med en text så att jag inte blandar ihop den med den gamla som inte har samma funktioner.

Ehm, det behövs nog inte..., tänkte jag och sneglade på min utslitna apparat.

Förstår inte syftet med att inte ha den genomskinliga varianten. Tycker inte ni som använder den mörkblåa att det är svårt att trycka ut mer blod om man har otur att träffa ett dåligt ställe?

När jag var yngre störde jag mig på alla blodsockerapparatsreklamer. På alla reklamaffischer där en blodsockerapparat figureras visas ju alltid ett perfekt värde. Så är det inte alls i verkligheten, tänkte jag.

Jag förstår nu i efterhand att det inte alls skulle gå att sälja en apparat som visar 14.5 på reklamaffischen. Det är ju avskräckande att se dåliga blodsockervärden. Vem fan skulle vilja köpa den? Precis som man hellre köper träningskläder av Elsa Hosk än hon från Sats som Katrin Zytomierska hånade.

Jag känner mig som en i klubben. Woho. Eller lutar mitt värde för mycket åt det låga hållet? Fan.

Det som fångade mitt intresse är att hans insulinpump kan rekommendera insulindoser. Han sade något om att fylla i hur många kalorier hans måltid innehåller och pumpen rekommenderar sedan en dos åt honom. Tror ni att det är ett bättre alternativ? Jag räknar inte kolhydrater med stor exakthet, jag brukar dosera utifrån om det ser ut att vara lite, mellan eller mycket. Fisk, fågel eller mittemellan!

Han tar blodsocker 10-12 gånger per dag! Oh, jäklar. Nu känner jag mig... oansvarsfull... Bäst att dämpa denna känsla genom att ta blodsocker på mig själv.... Yes, 6.3 - tror ni att det här var meningen?

Juice boxes! Alla engelska diabetiker snackar om sådana. Jag börjar bli trött på smaken av Dextrosol. När kommer dessa till Sverige? De verkar dock lite otympligt att bära omkring på juicekartonger.

Slow down, sugar; I'm a diabetic!

I think I might have to check my ketones.   

- Känner du någon med diabetes?

- Ja, typ 2.

(Varför skulle det vara det?)

Efter att ha fått en utsliten navelpiercing (tänk er att en navelpiercing dras ut från kroppen medan den sitter på, precis så blev mitt piercinghål och hela översidan av naveln förstörd) och ett misslyckat, illrött och svidande resultat av vaxning (allergisk reaktion?) känner jag mig inte lika kräsen över den där lilla smärtan över att trycka in en pumpnål.   

Pumpnålar känns mer än vanliga sprutnålar. Det ska kännas hundra procent rätt att ha den i för man ska ju dras med den ett par dagar, så i värsta fall kan jag behöva dra ut den igen för att hitta ett nytt ställe på magen.

Jag har en del vita prickar som ärr efter nålar, men de syns inte på bilden.